Vi firar fem år för Filip Haraldsson på Samuraj – lär känna människan bakom en skrämmande stor del av Norrlands samlade ordförråd

Hej Filip!

Vi har hört ryktesvägen att du är uppväxt in da hood i Brooklyn, stämmer det?

Det stämmer… nästan. Jag är född och uppvuxen på Bergnäset i Luleå, och det är ju andra sidan bron och därmed Luleås svar på Brooklyn.

Hur hittade du Samuraj och copyrollen?

Jag letade efter en praktikplats då jag läste Media och Kommunikation-programmet på Umeå Universitet, och då jag var riktigt sent ute så behövde jag söka mig tillbaka hem till Luleå innan jag hittade Samuraj och en öppen famn. Det var helt ärligt en ganska blandad praktikperiod, företaget gick just då igenom stora förändringar och det fanns inte i närheten den typ av planering som vi ger våra praktikanter nuförtiden.

Min ursprungliga roll var faktiskt som projektledare, men jag fick testa lite allt möjligt under praktikperioden, bland annat en del textjobb. Då Samuraj sedan hade ett behov av en copywriter så föll det sig naturligt att kliva in i den rollen, och på den vägen var det!

Alla kan ju skriva, varför behövs en copywriter egentligen?

Haha jag är inte lika säker på att alla kan skriva, eller stava för den delen! Men den stora utmaningen är inte att få ur sig en massa ord, utan att koka ner någonting och lyckas förmedla det som faktiskt är viktigt. Då behövs det ofta någon som kommer utifrån och kan vara objektiv, och som framförallt kan prioritera och kondensera informationen. Det är inte svårt att skriva mycket, men det kan ta tid och skicklighet att hitta kärnan i någonting.

Det har gått fem år, vad tycker du är den största skillnaden mellan Samuraj då och Samuraj idag?

Oj. För mig känns det som ett helt annat företag. När jag började här kändes Samuraj väldigt identitetssökande, och hade en lite otydlig plats i den lokala floran. Det kändes som att företaget ville göra och uttrycka lite allt möjligt.

Nu har vi hittat ett helt annat sätt att uttrycka oss, och det kommer från att vi hittat en mycket tydligare identitet och trygghet. Det är kul att märka skillnaden i hur många som känner till oss och vad vi är bra på också, och det känns i vardagen att många vill jobba med oss.

I grunden handlar det nog om själva lagbygget, att vi har satt en bra grundstomme och har en kultur som vi trivs med och vet vilka slags relationer vi vill bygga.

Vad ser du framför dig när du blickar vidare mot nästa fem år?

Jag hoppas att vi alltid fortsätter att inte vara samma företag! Att vi alltid fortsätter utvecklas. Jag hoppas att vi blir fler kollegor, och det hade varit kul att växa så pass mycket att vi flyttar in i nya kontor både här i Luleå och i Stockholm.

Men det viktigaste för mig är att när vi blir fler så har vi samma gemenskap och värme som vi har nu, att det inte förändras. Jag tycker verkligen att vi hittat vilka vi är som grupp på det sättet.

För mig personligen så vill jag fortsätta utvecklas och framförallt fortsätta ha roligt med mitt jobb, och där tror jag det viktigaste är att pröva nya saker, ha en variation i mitt arbete, utmana mig själv och ta ett större och större kreativt ansvar. Kontinuerlig progress!

Du har hunnit med nära nog en ziljard projekt under din tid här, har du något projekt som du minns tillbaka till med lite extra värme i hjärtat?

Får jag säga tre projekt? Jag säger tre projekt.

Arenaupplevelserna vi gjort för Luleå Hockey såklart, för att jag alltid varit ett stort fan av Luleå Hockey. Det är liksom symbolen för den här staden som jag vuxit upp i, och det har varit en dröm sen barndomen att bidra till föreningen på något sätt.

Hjärtebarnsfonden, det betyder så mycket att kunna bidra med det vi är bra på för att verkligen hjälpa människor, särskilt barn, på riktigt i sina liv.

Och till sist en kampanj som vi gjorde för Mobilaris, för deras produkt Companion, där vi tog fram allt från namn och budskap till webbplats. Det var lite Applekänsla över hela kampanjen, väldesignat och med möjlighet för lite clever copy, jag fick vara ganska punchig!

Vilken har varit din bästa matlåda under de här fem åren?

Nån gång har jag haft med mig vietnamisik Phở, men det innebär att jag har med mig typ tolv separata lådor för att få ihop det. Så den bästa lådan egentligen kanske är ris och någon gryta. Det är iallafall mest praktiskt.

Och till sist – du är den som brukar intervjua, hur känns det att sitta på andra sidan?

Jag vet ju hur det känns att dra ut orden ur någon, och den vill jag inte vara! Så min hjärna skriker konstant: SÄG NÅNTING SMART, SÄG NÅNTING SMART! Det gör det lite svårt att tänka.

Tack för att du tog dig tid Filip! Vi kan bara buga och bocka, och glädja oss tillsammans med de företag och organisationer som har lyckan att förädlas och förmedlas av ditt tangentbord.

Är du i behov av riktigt, riktigt vass copy, eller vill du också hoppa på Samurajtåget i någon roll? Hör av dig till oss så gör vi något vackert av framtiden!